Annons
Annons

Sorg och saknad – och ett ljus i mörkret…

Snart har två veckor gått sedan Frasse gick bort. Mycket har hänt under denna tid, det har varit upp och ned och tvära kast. Och sorgen finns där hela tiden.

Vacker gråvit katt ligger och solar på balkongen

Fortfarande tycker jag mig se honom överallt, fortfarande tänker jag tjugo gånger i följd, att ”nu måste jag snart gå hem från jobbet, Frasse väntar ju där hemma”…Och fortfarande saknar jag honom hela tiden.
Men det är klart att det tar tid, man mister inte sin bäste vän utan att det sätter djupa spår. Och jag kommer ju aldrig att glömma honom, även om jag förhoppningsvis kommer att kunna tänka på honom utan att känna de smärtsamma hugg som jag gör nu.

Gunilla-Hedenby med sin älskade katten Frasse

Stödet från er vänner har varit enormt. Medkännande och kärleksfulla kommentarer, mail och brev har strömmat in och det har hjälpt mig så oerhört mycket. Tänk, vilka fantastiska två- och fyrbeningar jag har fått lära känna tack vare Frasse! Från djupet av mitt hjärta: Tack alla! ♥

I förrgår när jag kom hem från jobbet stod en underbar bukett liljor och väntade på mig. Det var Klosterkatterna som skickat den. Förra veckan kom det ett brev med hembakade, kakor (som jag tyvärr åt upp innan jag hann föreviga dem, de var ju så otroligt goda!) från Prinsessan Linnsen och hennes matte. Mitt hjärta vill brista av tacksamhet, vilka vänner, vilken generositet!


Klosterkatternas underbara bukett.

Allvarlig katt ligger på förvarings låda

Flera av våra bloggkompisar har berättat om Frasses bortgång i sina bloggar. Tusen tack för de fina inläggen Sippo, Wikki, Prinsessan Linnsen, Alice, Kattfamiljen, Mimmi, Tarzan och Sessan, Kattson på Södertälje katthem, Basco, Molly och grabbarna, Klosterkatterna, Aamor och Laika. Om jag har glömt eller missat någon ber jag om ursäkt för detta ♥

Husse och katten Frasse

Mormor, jag, Kalle och Tina har bildat en liten stödgrupp och vi träffas och pratas vid ofta, ibland flera gånger om dagen. Det blir mycket minnen, hur det var när vi hämtade hem Frasse från det lilla stallet vid Skanörs kyrka, hur mycket han betydde som tröstare och glädjespridare under den svåraste tiden i våra liv, och hur mycket kärlek och glädje han sedan har fortsatt att ge oss under årens lopp.

Pojke med en söt gråvit kattunge

Två söta kattungar på en gård

I över elva år var han hos oss – det är en lång tid, även om vi tycker att hans liv blev alldeles för kort. Under de åren hann kärleken rota sig allt fastare. Under de åren samlade jag också på mig alla de betingade reflexer som nu slår till och plågar mig varje dag. ”Undrar om Frasse vill smaka lite av min middag idag, nu ska vi kolla på tv, var är han någonstans, nu går jag in i badrummet, snart sitter han på hallmattan utanför och kollar….”

Ett ljus i mörkret…
Och tomheten i lägenheten… Det känns så meningslöst att skrota runt i sitt hem alldeles ensam. Och det för mig in på något som är ett litet ljus i mörkret för oss just nu. Kalle och Tina har börjat titta efter kattungar på nätet. Detta har lett fram till något som kan bli riktigt fint och bra för oss alla. Mer kan jag tyvärr inte säga just nu. Men jag lovar att berätta mer framöver… ♥

PS. Det kommer att vara lite långt mellan inläggen ett tag till. Jag måste komma i kapp, både med jobbet och mig själv. Hoppas ni förstår ♥

LÄS OCKSÅ

(266)
(0)

45 kommentarer

Annons

Senaste från Allas

Laddar