Ninja gästbloggar: Jag blev dömd till döden som kattunge

Hon kissade på fel ställe och blev dömd till döden. Ska det verkligen få gå till så? undrar katten Ninja.

Ninja är förste bloggkatt på Södertälje katthem, och bloggar varje dag under pseudonymen Kattson tillsammans med sin tvåbenta blogghjälp. Då och då gör de oss äran att gästblogga hos oss och det är vi så glada och tacksamma för!

Här berättar Ninja med egna jam om sitt dramatiska liv, som började med att hon brutalt togs ifrån sin mamma och sina syskon:

Ibland undrar jag om det är så att vi katter ska straffas. Åtminstone jag har ju haft det kämpigt i början av livet, trots att jag är en godmodig och snäll katt som bara vill ha ett bra hem där jag blir älskad. Är det för mycket begärt? Det finns ju så många människor. Nog borde det finnas tillräckligt många som bryr sig om en liten katt.

Jag ska ta min berättelse från början.

Togs ifrån min mamma
Jag föddes i en familj där jag bodde min första tid med mamma och mina syskon. En dag kom besökare till familjen. De tyckte vi kattungar var söta. Plötsligt lyfte de upp mig. Efter en stund ville jag tillbaka till mamma och mina syskon, men istället bars jag ut i en låda. Jag skrek och bad att få komma tillbaka till mamma, men ingen brydde sig om det. Senare har jag fått veta att jag var alldeles för liten för att skiljas från mamma och att jag dessutom borde fått sällskap i mitt nya hem.

Rädd och ensam
Så blev det inte. Jag var väldigt rädd och ledsen när jag inte fick vara hos mamma och kom till ett hem där jag inte kände nån. Det blev inte bättre av att jag fick vara ensam hemma hela dagarna. Jag började kissa lite överallt av nervositet och rädsla. Men då blev mina människor jättearga på mig.

Jag trodde de skulle förstå att jag gjorde det för att jag var ledsen och rädd, men de blev bara arga. När jag hade kissat flera gånger utanför lådan sa de till varandra att de som haft mig från början skulle få tillbaka mig. Jag blev jätteglad, då skulle jag ju få komma tillbaka till mamma och mina syskon! Men människorna som hade mamma och mina syskon ville inte alls ha tillbaka mig.

Skulle jag dö?
Jag hörde att mina nya människor sa till varandra att de i alla fall inte kunde ha mig kvar och inte hade de tid att leta efter nån annan som kunde ta hand om mig heller.

Så nästa dag ringde de och beställde tid för avlivning.

Jag förstod inte vad det betydde men fick onda aningar. Nästa dag sattes jag i min låda och så åkte vi iväg. Jag bars in i ett rum där det luktade andra katter och hundar. En människa som kallades veterinär öppnade lådan jag satt i. Jag tryckte mig så långt in i lådan jag kunde. Människan frågade vad det var för fel på mig eftersom jag skulle avlivas.
- Hon kissar överallt utom där hon ska. Det är det som är felet, sa mina människor.

Då sa veterinären:
- Det är ju bara en kattunge. Är det nåt annat fel på henne?
- Nej…

I nästa inlägg får ni veta hur det gick för Ninja…

Om du känner nån som, eller om du själv vill ta hand om Ninja kan du kontakta Södertälje Katthem, 08 550 32 000, så kan de berätta mer om denna fina och snälla katt.

19