Annons
Annons

Ninja fick leva tack vare Södertälje katthem

I dag får ni veta hur det gick för kattungen som skulle avlivas för att hon var rädd och ledsen och kissade utanför lådan. Tack förste bloggkatt Ninja, för att du delar med dig av dina hemska erfarenheter, hoppas innerligt att du hittar din rätta människa snart!

Annons

Förra inlägget slutade med att Ninja var hos veterinären för att bli avlivad. Veterinären frågade om det var något annat fel på henne än att hon kissade utanför lådan ibland. Nej… sa människorna som ville avliva henne…

Här fortsätter Ninjas berättelse:

Veterinären frågade om han fick ringa till katthemmet och höra om de kunde ta hand om mig.
– Ja, ja, bara det går fort, sa mina människor.
Veterinären gick ut ur rummet och kom tillbaka efter en stund.
– Vi hade tur, de kan ordna en plats, så åk dit med henne, sa han.

När jag blivit inburen på katthemmet och såg mina människor gå ut genom dörren kände jag mig lugn för första gången på länge. Jag hoppas jag inte behöver träffa dem igen…

Övergiven igen
På katthemmet fanns snälla människor som inte tyckte att jag var i vägen hela tiden. Efter ett tag fick jag nya kompisar där också.
Efter några veckor fick jag åter ett nytt hem. Jag trodde jag skulle få stanna där hela mitt liv. Men efter några veckor kände jag att jag blev kissnödig väldigt fort, så fort att jag inte hann springa till lådan, utan kissade på golvet. Mina människor sa åt mig att sluta med de där dumheterna. Men jag hann inte till lådan fast jag försökte.
– Vi kan inte ha en katt som springer och skvätter, sa mina människor.

De ringde till katthemmet och sa att de fick ta tillbaka mig. Det var ju inte så roligt, men det kändes ändå bättre än när jag skulle avlivas.

Sjuk
Så var jag tillbaka på katthemmet igen. Jag fortsatte kissa i ett kör. Då sa en av de snälla tjejerna:
– Lilla vän, du har nog urinvägsinfektion.
Jag blev jätterädd. Tänkte att jag får nog inte vara kvar här heller nu och vart ska jag då ta vägen? Men på katthemmet sa de att det där ska vi ordna. Du ska få lite medicin så blir det nog bättre!

Jag fick medicin som inte alls smakade gott. Jag undrade om det var så de straffade katter där, istället för att avliva dem. Men då sa tjejerna:
– Här på katthemmet straffar vi aldrig katter. Vi vet att nästan alla katter haft tråkiga erfarenheter och det ni behöver är kärlek, lugn och ro.
Efter några dagar kissade jag helt normalt. Och en sak vill jag bara säga: på katthemmet har jag ALDRIG kissat utanför lådan, inte ens när jag kissade så där ofta!

Drömmer om ett eget hem
Nu har jag bott ganska länge på katthemmet. Jag drömmer om ett eget hem. Ett hem där jag är älskad för den jag är. Där man inte tycker att man ska avliva mig eller göra sig av med mig så fort jag gör fel. För det är klart att jag gör fel ibland – gör inte alla det?

Jag har också blivit bloggkatt under pseudonymen Kattson och fått många snälla och kloka bloggkompisar. Flera av dem är före detta katthemskatter, en del till och med från Södertälje Katthem. Ibland tycker jag det är orättvist att inte jag också fått ett eget hem, men då brukar hon som hjälper mig att blogga, Blogghjälpen, säga att vi väntar tills dina människor kommer. Förr eller senare gör de det. Så är det nog, för alla bloggkatter före mig här på katthemmet har fått egna, bra hem.

Om du känner nån som, eller om du själv vill ta hand om mig kan du väl kontakta Södertälje Katthem, via hemsidan eller på telefon 08-550 32 000, så kan de berätta mer om mig.

Ninja

LÄS OCKSÅ

(46)
(0)

18 kommentarer

Annons

Senaste från Allas

Laddar