Annons
Annons

Katten Frasse finns inte längre hos oss

Detta är det svåraste inlägg jag någonsin skrivit. Jag har fasat för att denna stund skulle komma. Och nu är den här.

Frasse-Gunilla

Frasse finns inte hos oss längre. I torsdags natt försämrades hans tillstånd drastiskt och i fredags eftermiddag somnade han in i min famn.

Katten-Frasse1

Husse, mormor och jag följde honom hela vägen till slutet, och det är det enda som känns bra i hela detta hemska händelseförlopp som började den 7 september och slutade i fredags ute på Djursjukhuset i Malmö med att Frasse fick somna in.

Frasse-kattunge

Min lille fine kise… Det gör så ont… Varför skulle du drabbas så hårt? Det var ju alldeles för tidigt för en stor stark katt som du att gå bort. Jag förbannar detta öde, som tar ifrån oss dem vi älskar. Så orättvist, så meningslöst.

Frasse-kattunge2

Märkligt nog blev detta sista sjukhusbesök också det bästa. För första gången kände jag att jag förstod vad som hände och att det inte fanns något veterinärerna kunde göra. Sakligt men ändå medkännande berättade veterinären att Frasse förmodligen led av flera sjukdomar och att de inte kunde bota någon av dem.

Katten-Frasse-mikron1

Det som hände var att Frasse blev förlamad i bakdelen av kroppen. Det ben som han länge haft problem med vek sig under honom och denna förlamning spred sig över hela hans bakdel.
Natten till fredagen fick ingen av oss någon ro, och hela den natten tillbringade jag med att bära honom fram- och tillbaka mellan köket och sängen, samtidigt som jag med jämna mellanrum gav honom smärtstillande. När jag såg oss utifrån, hur jag la fram filtar och ställde matskålar överallt, insåg jag hur ohållbart det var.

Katten-Frasse-balkogen

Då brast det för första gången för mig, och när jag väl hade börjat gråta kunde jag inte sluta. Alla samlad oro, rädsla och förtvivlan kom ut, och det stod klart för mig att Frasse inte skulle följa med oss hem från Djursjukhuset.

Jag tror och hoppas att Frasse inte fick lida alltför länge. Han fick massor av smärtstillande, och hade vi inte haft en tid på Djursjukhuset hade vi naturligtvis åkt ut akut. Men nu hade vi en tid, och kanske var det ödet som ville visa mig att det var dags, när Frasse plötsligt blev så mycket sämre.

Frasse-sängen

För det satt hårt inne. Mina försvarsmekanismer har varit i full verksamhet. Jag ville inte inse, förmådde inte inse att Frasse var så sjuk. Jag hoppades in i det sista att han skulle bli bättre, bara han fick vila och vara smärtfri och ompysslad av alla som älskade honom. Men så blev det inte. Kärleken övervinner inte allt. Sjukdomarna besegrade oss.

Jag föreslog en biopsi men veterinären förklarade att det inte var rätt mot Frasse att göra ett så krävande ingrepp när de ändå inte kunde hjälpa honom. Detta har jag ju varit inne på tidigare, så jag förstod genast hur hon menade.

På ett sätt har jag vetat, men det har varit med hjärnan, inte med hjärtat. Hjärtat har hela tiden talat ett helt annat, mycket hoppfullare språk. Och inte förrän i torsdags natt kunde intellektet till slut överrösta hjärtats höga rop om att det MÅSTE gå, att Frasse bara inte fick dö.

Husse-katten-Frasse

Veterinären tog sig verkligen tid med oss. Hon sa att det kunde finnas flera olika sjukdomar som gav upphov till Frasses symtom. Och eftersom ingen av dessa var botbar var det alltså inte meningsfullt att göra några undersökningar. Det kunde vara en tumör i ryggraden. Eller så kan Frasse ha fått blodproppar i bakbenen, en ganska vanlig komplikation till hjärtproblem. Det kan också ha varit ett neurologiskt problem som alstrade förlamningen. Ingen av dessa sjukdomar går att bota.

Frasse-säng

Det var jag, husse och mormor som följde Frasse på hans sista färd. När veterinären förklarat allt som fanns att förklara och fått oss att inse att vi måste vara modiga och hjälpa Frasse på det enda rätta sättet, så lämnade hon oss så att vi fick en stund, en lång stund, för oss själva med Frasse.

Vi talade om för honom hur mycket vi älskade honom och hur mycket han har betytt, både för oss och för alla våra vänner runt om i landet.

Frasse, du kom som en liten frälsare när vi kämpade för att komma över en fruktansvärd förlust. Mitt i denna familjetragedi tassade du in med ett budskap om att så länge man kan älska är livet värt att leva. Så länge man kan mysa, skratta och skämta finns det hopp om livet. Du kommer alltid att finnas hos oss, för det du gjorde för oss kan ingen utplåna. Det stannar i hjärtat för alltid.

Frasse-kattunge-blomkruka

TACK

Vi vill tacka er alla för allt deltagande och all kärlek vi fått under Frasses sjukdomstid, men också under hela den tid vi har bloggat och funnits med er på Facebook. Bloggen kommer att finnas kvar, men det kommer inte att bli så många inlägg under en tid framöver.

Men vi kommer tillbaka. I sinom tid kommer en ny liten katt att tassa runt hos oss, inte för att ersätta Frasse, det kan ingen, men för att ge oss samma tröst, hopp, glädje och kärlek i sorgens stund som Frasse en gång gjorde.

Frasses sjukdomstid

I min senaste krönika berättar jag för Allas-läsarna om när Frasse första gången fick åka in akut för andningsbesvär. Den skrevs för flera veckor sedan, medan vi ännu hade stort hopp om att få behålla honom länge till. Där och i dessa inlägg kan ni som inte har följt Frasses sjukdom läsa om hur det var när vi först förstod att han var sjuk.

LÄS OCKSÅ

(389)
(0)

99 kommentarer

Annons

Senaste från Allas

Laddar