Annons
Annons

Första utetasset blev en katastrof!

Kalle-katten-Tasse-ute2

Det är dags att avslöja den stora nyheten vi jamade om! Först: Det var mattes fel att allt gick åt skogen. Och husse och Tina var inte heller oskyldiga…

Husse-katten-Tasse-sele
Husse rättar till Tasses sele.

Vi jamar om vårt första besök på gården, vår stora UTETASSPREMIÄR, som tyvärr blev ett smärre fiasko.

Katten-Simba-ute
Jag, Simba, var inte riktigt lika rädd som Tasse, men nästan…

Felet våra människor gjorde var att de lät allting ske alldeles för fort. Genom alla tider har vi katter jamat och jamat att vi gillar att ta det lugnt, att vi inte är glada för häftiga kast och överraskningar. Ett stilla, förutjambart liv, det är vår melodi.

Katten-Tasse-transportbur
Jag, Tasse, tog skydd i buren direkt.

Därför är det inte konstigt att allt blev fel när vi plötsligt träddes in i selar och sedan BARS ner på gården. Ja, det är sant, vi fick inte ens tassa för egen maskin nerför trappan!

Katten-Tasse-resebur2
Men efter en stund blev jag lite modigare och vågade mig ut.

Selarna var väl rätt ok, även om matte, den klantskallen, lyckades sätta Tasses sele på fel håll.

Kalle-Tina-katten-Simba-ute
Skönt att både husse, Tina och matte var med oss därute i Stora världen…

– Han ska väl inte ha kopplet under magen, sa Tina, när hon såg Tasse med sin bakochframvända sele.

Husse fixade selen och sedan bar det iväg ner på gården. Och plötsligt hamnade vi i en helt ny, kanske farlig värld… Vi fick en chock! Tasse blev så rädd att han kastade sig upp mot portväggarna i ett förtvivlat försök att komma upp från underläget på marken. Simba satte direkt kurs mot gårdens stiliga gran och klättrade snabbt upp i den medan husse stod nedanför och undrade hur i all världen han skulle få ner honom.

Katten-Simba-buske2
Man känner sig rätt liten därute…

– Dra i kopplet, sa matte.

Visst, bara dra, strunta i om jag tappar balansen och trillar ner! (Obs, djup sarkasm!)

Till slut blev vi lite lugnare. Matte hade tagit ner buren och den tog Tasse tacksamt skydd i. Och efter ett tag blev vi så pass modiga att vi vågade tassa runt lite och undersöka buskarna.

Då…

Katten-Simba-buske
Busken verkar vara helt insynsskyddad, toppen!

Ett fönster öppnas. Grannen Jan sticker ut huvudet. Öppnar munnen och säger:

– Bruno kommer ut nu!

– NEEEEEJ!! skriker matte!

Bruno är en jättestor, brunlockig hund – matte minns aldrig vilken ras han är, men tror att han är en sorts vattenhund – som skulle kunna sluka oss i ett par nafs. I detta inlägg kan ni se Bruno, fast då är han ännu väldigt ung – numera är han betydligt större. Inte för att vi tror att vi verkligen skulle bli slukade, för Bruno är en väldigt snäll, kattvan och glad hund. Men både vi och matte kände att Bruno skulle bli dödsstöten för vår vilja att över huvud taget tassa ut i fortsättningen.

Katten-Tasse-matte
Trygg i mattes famn.

– Hehe, jag bara skojade, sa Jan, och skrockade belåtet åt sitt skämt.

– Din… din… Åh, vad du skrämde oss! sa matte, men sedan kunde hon inte låta bli att skratta.

– Det var ett bra skämt Jan, det måste jag erkänna!

Sedan gick vi upp och åt massor av god mat, för det var vi sanna våra jam värda!

Och nu har matte, husse och Tina tänkt till, så innan vi tassar ut nästa gång ska vi träna oss på att vara i trappan. Bara tassa ut utanför dörren, undersöka vårt våningsplan, kolla in hissen och kanske tassa upp eller ner en trappa.

– Det blir precis lagom spinnande för er, sa matte.

Och det jamar vi verkligen med om!

LÄS OCKSÅ

(61)
(0)

24 kommentarer

Annons

Senaste från Allas

Laddar