Förnedrande svampjakt

Först blev vi bortkörda från vårt säkraste svampställe. Sedan kom det värsta av allt – att lyssna på svampletarhistorier. Alltså det okänsliga skryt om som lyckosamma svampplockare utsätter oss med ödsligt tomma korgar för. 

Svamp är ett känsligt ämne för särbon och mig i år…

Radioprataren Adam Alsing är en av de många svampskrytarna: ”Tre timmar i skogen gav sju liter kantareller”, skriver han på Twitter.
Och i en kvällstidning läser jag om enorma mängder svamp. Visst…

I många lyckliga år hade vi ett idiotsäkert svampställe, någon mil utanför Hunnebostrand. All svamp fanns inom ett område obetydligt större än en normalstor lägenhet. Dessutom låg det precis vid vägen, bara några steg från bilen. Perfekt för oss!

Men sist vi var där blev vi ivägkörda. En dam pratade om ”privat område”, ”irriterade husägare” och ”ilskna hundar”. Vad hände med allemansrätten!?

Vi orkade inte munhuggas utan gav oss dystert ut på jakt efter en ny fyndplats. Dök in på ett ställe där svampar borde ha stortrivts  – om de hade haft något vett under hattarna.

Men kolla på bilden – inte en svamp så långt ögat kan se! Vi hittade EN (1) Karl Johan. Visserligen stor och stilig, men ändå. Efter en del diskussioner beslöt vi dela äran och fotograferade oss med den båda två. Jaja, det VAR du som hittade den Staffan!
Och ändå var där en enorm myrstack. Myror ODLAR ju svamp för tusan!

När vi kom hem med vår enda Karl Johan möttes vi såklart av en granne som stolt berättade att han minsann hade hittat en hel bärkasse trattkantareller och en halv påse blandsvamp. Grr!

Man kanske kan sätta Frasse på spåret? Som en tryffelhund? Fast nej, han skulle bara gå vilse bland alla träd.

Vi fick förnedra oss och köpa svamp i snabbköpet. Sedan lagade särbon en underbar middag bestående av tagliatelli med svamp (vår jättekarljohan, kantareller och trattkantareller), parmesanost och lammkorv. Till detta en liten utsökt sallad med örtkryddor.
En tröst så god som någon.

Ha en härlig helg alla!

15