Annons
Annons

Särbon räddade mig från svältdöden

Hur skulle det gå med mig? Skulle jag svälta ihjäl, ensam och sjuk i min lägenhet? Det var helgens stora fråga.

Som ni kanske har märkt har det inte hörts något från Frasse och mig vare sig i fredags eller igår. Det beror på att en ilsken förkylning har tagit gadden ur er bloggerska. Och det kunde slutat riktigt illa…

Annons

Visst är det beklagligt att tvingas stanna hemma från jobbet. Men när man missar lördagsmiddagen hos särbon blir snuvan faktiskt en fråga om liv och död. För eftersom särbon varit upptagen med att arrangera hummersafari i Hunnebostrand har vi inte ätit hos honom på flera helger. Och därför har han inte heller kunnat skicka med mig mat hem.

Stel av fasa öppnade jag kyl och frys bara för att få mina värsta farhågor bekräftade. Tomt, ekande, isande tomt.
Frasse hade sitt på det torra med burkmat, torrfoder och kattgodis. Men än har jag inte kommit så långt på min anti-matlagningsbana att jag äter kattmat.

Detta var en katastrof!

Famlande efter halmstrån tog jag ett ägg och lite bacon och la i stekpannan. Lyckades med uppbådande av mina sista krafter tillaga detta enkla mål. Sedan la jag mig i sängen och inväntade slutet.

Framåt kvällen, när jag låg och funderade över hur folk skulle tala om mitt tappra, tysta lidande när de hittade mig utmärglad bredvid Frasse, var det någon som tog i dörren.
– Hej mamma, hur är det med dig? Här kommer jag med mat från pappa!

Det var sonen/husse som kom med två fullproppade plastpåsar!

– Kycklinggryta och tagliatielli. Sjukt gott, meddelade husse.

Så jag överlevde trots allt. Tack gode gud att särbon är ett matlagningsgeni! Och kycklinggrytan var superb, det tyckte både Frasse och jag 🙂

LÄS OCKSÅ

(4)
(0)

4 kommentarer

Annons

Senaste från Allas

Laddar