Annons
Annons

Visst är katter vanedjur!

Det skulle blivit Den Stora Återföreningen mellan matte och katt. Men Frasse var sig inte lik när jag kom för att hämta honom. Jamade inte, sprang inte runt benen på mig, verkade nästan lite förvirrad.


Frasse var inte riktigt sig lik när vi återförenades…

Jag blev orolig. Mormor med. Vad var det med honom? Varför var han så oentusiastisk? Varför hade han inte rusat ut och mött mig i trappan när jag strävade upp till mormors dörr…

Och det var då det slog mig: Frasse visste ju inte att jag var på väg! Inte mormor heller! Hur skulle han kunna veta att jag strävade upp i trappan när jag inte hade ringt?


Tillbaka på tvättkorgen… äntligen är allt som vanligt igen! Jag ÄR ett vanedjur, matte!

Så här var det: Jag hade varit och klippt mig (skönt) och sedan ilat runt inne på Åhléns och den stora Triangelgallerian och handlat fem fullproppade påsar med julklappar (också skönt). Mormor – som också skulle till frissan och gå ärenden – visste att jag var på väg men vi hade inte bestämt någon exakt tid. Och när jag rotade i väskan för att ringa och meddela min ankomst visade sig att jag hade glömt mobilen hemma.

Tusan också! Men jag hade mormors nycklar i väskan så det gjorde inget om hon inte var hemma. Jag satte mig alltså på bussen med alla påsar och åkte hem till mormor. Ringde på dörren, för att förvarna om hon redan var hemma – och det var hon, så hon öppnade dörren och släppte in mig.

Och gjorde Frasse alldeles förvirrad! För jag brukar ALLTID ringa och förvarna från särbons bil eller från bussen, några minuter innan jag anländer. Då tar mormor Frasse till fönstret för att han ska kunna hälsa på mig redan när jag står nere vid porten. Sedan öppnar hon ytterdörren och Frasse tassar ivrigt ut i trappan, i trygg förvissning om att matte är på väg.

Nu blev han bokstavligen talat tagen på sängen och det var en yrvaken och lite förnärmad kattherre som makligt släntrade ut för att kolla vad som stod på.

Katter ÄR vanedjur – hur kunde jag glömma det!

När detta väl hade gått upp för mig och mormor, kunde vi andas ut. Och när jag och Frasse väl var hemma hos mig var allt som vanligt igen. Det första Frasse gjorde – efter att ha ätit sin välkomstmiddag förstås – var att hoppa upp och lägga sig på den nya tvättkorgsmysplatsen. Den har blivit en stor favorit. Kul!

Sedan slappade vi så mycket vi bara kunde resten av helgen. Allt är som det ska vara igen!

LÄS OCKSÅ

(68)
(0)

20 kommentarer

Annons

Senaste från Allas

Laddar