Annons
Annons

Varför vill jag alltid tillbaka?

Droppande tårar på tangentbordet. Klagande nödrop till särbon i telefonen. Varför måste allting förändras? Försvinna?
Stoppa tiden! Nu!

Min korridorkompis här på Allas åkte till Azorerna i går. Det fick mig att tänka på vår Madeiraresa 2007 – Madeira ligger inte SÅ långt ifrån Azorerna, där ute i Atlanten.

Nu sitter jag och tittar på bilderna från resan och det är både njutningsfullt och plågsamt.
–  Varför kan du inte göra som andra människor och lugnt konstatera att ”så trevligt vi hade”? Nej, det ska krånglas och slitas hår och gråtas. Det ska alltid vara så dramatiskt med dig, säger särbon.

Suck, säger jag.  Det är jobbigt att vara känslosam. Alla kan inte vara sådana filbunkar som – ja ni vet vem… Frasse förstås. Han gillar alltid läget och inväntar med orubbligt lugn vår återkomst från semesterresorna i mormors garderob. En vis man, sanna mina ord.
Men sån är INTE jag!

Jag är en Återvändare. För somliga är det otänkbart att åka till samma ställe mer än en gång, hur mycket de än fäst sig vid det. De vill täcka in jordklotet och tycker att det är slöseri att dubblera.

Jag vill alltid tillbaka. Både geografiskt och i tiden. Undrar vad det betyder.
– Att upptäcktsresande är fel karriär för dig, säger särbon torrt.

När jag ser bilderna från Madeira (de är från vårt andra besök där) så får jag en klump i magen. Herregud, det är bara några år sedan men sonen/husse ser ju ut som en liten pojke! Och nu är han vuxen och har en egen lägenhet. Snyft.
– I huset bredvid ditt. Det kunde varit värre, säger särbon.

Men ändå… Jag vill tillbaka, till Madeira, till småbarnstiden, till ungdomen, till – ja vad som helst som redan har varit!

Fast det finns ljus i tunneln. Nästa år åker vi till Cypern. Hela familjen, inklusive bonusbarnbarnet Klara. Det ska bli helt underbart!
Och så får jag nya bilder att gråta över 🙂

LÄS OCKSÅ

(0)
(0)

4 kommentarer

Annons

Senaste från Allas

Laddar