Annons
Annons

Sorgen efter Murre

För fyra år sedan miste Birgitta sin katt Murre. Sorgen efter honom är fortfarande stor. För att komma vidare har Birgitta skrivit ett brev till Murre, ett brev som hon också skickat till oss.

Tack Birgitta, för att du delar med dig av din sorg efter Murre.

Här är Birgittas brev till sin älskade Murre:

Saknad
Du, lilla Murre, kom till mig en vårmånad. Jag skulle inte ha någon mer katt för saknaden efter min senaste katt Sussi var stor. Då fick jag se en annons från stadens kattcenter, så jag åkte och tittade efter en svart katt (Sussi var svart).

När jag kom till centret fick jag se fyra kattungar, tre svarta och en gulvit. Men du, Murre (en gulvit hankatt) gjorde allt för att fånga min uppmärksamhet, du sprang runt mellan mina ben,  hoppade upp och ner ur sandlådan, du gjorde allt för att jag skulle fastna för dig. Och naturligtvis gjorde jag det.

Vi åkte till min stuga och du fick en tuff första dag, du var ju bara ett par månader gammal. Men du blev en liten tuffing i resten av ditt korta liv.

Tänk, de gånger du var nära att dö:
Du föll ner från den stora björken, jag trodde det var kört, men icke.
Du fick i dig råttgift och blev fruktansvärt dålig men du kom tillbaka förstås!

Och minns du när grannhunden jagade upp dig i björken och jag fick ta fram stegen och hjälpa dig ner?

Ibland reste jag bort och då var jag tvungen att lämna dig på pensionat. Vad jag längtade efter dig när jag var iväg! Det var så roligt när jag kom hem och fick åka och hämta dig. Sedan pratade du alltid extra mycket med de första dagarna, du ville ju berätta om allt du hade varit med om.

Du var en perfekt katt.

På vintern bodde vi i stan. Då hade du bara en liten uteplats att vara på. Men på sommaren tog vi bilen ut till landet. Du gick alltid själv in i buren, för du visste att nu skulle vi åka till landet!
I bilen sov du hela vägen, men när vi kom till sista rondellen så satte du dig upp och började jama. Du kände på dig att nu är vi snart framme, jag tror att du kände doften av havet.
När vi kom fram sprang du runt och luktade på alla dina favoritställen, sen försvann du för resten av dagen.
Innan kvällen kom var du hemma igen, trött och hungrig. Då gick du och lade dig i favoritfåtölj och man såg hur bra du mådde.
Åren gick, du fick åka mellan stan och landet och du trivdes med det.

Så kom då sommaren 2007. Du började hosta så konstigt, och jag åkte till veterinären med dig. Då upptäckte man att du hade ett hjärtfel. De sa att vi skulle åka till det stora djursjukhuset.

Det gjorde vi, och jag lämnade dig där. En liten katt som var alldeles groggy efter bedövningen som du hade fått hos den första veterinären.
Du låg på intensiven i tre dagar. Men till slut kom veterinärerna fram till att man inte kunde göra så mycket. Du hade hjärtförstoring, något låg och tryckte på luftstrupen. Det var därför du hostade.
De skrev ut medicin men gav oss inte mycket hopp.

Så jag hämtade dig på djursjukhuset och så åkte vi till landet. Jag dig medicinen i tre dagar för att se om du blev bättre men det blev du inte. Du kunde knappt äta, du gjorde inget på lådan, du var bara trött och slut.

Då bestämde jag mig.
  Du hade inte något värdigt kattliv. Jag ringde veterinären och sa att jag ville att du skulle få somna in.
Det var ett fruktansvärt beslut att ta. Jag grät tills det inte fanns några tårar kvar. Alla veterinärer jag pratade med sa att det var rätt beslut men det var ändå så svårt.

Du ligger begravd på ett av dina favoritställen på landet, inlindad i en filt. Varje gång jag kommer till landet så gråter jag en skvätt och lägger en blomma på din grav.
Kanske skaffar jag en dag en ny katt, men än har jag inte kunnat.

Du har lämnat ett stort tomrum efter dig.
Sov gott Murre

 

LÄS OCKSÅ

(0)
(0)

34 kommentarer

Annons

Senaste från Allas

Laddar