Annons
Annons

På ett ögonblick var Tasse försvunnen…

Det var ett ögonblicks verk. Ena sekunden var Tasse hos oss, i den nästa var han borta. Försvunnen. Kom inte ens när matte frestade med Whiskas Temptations.

Kattunge i fönster

Så här kände sig både matte och katt efter morgonens dramatik.

Detta inträffade i morse. Jag hade ringt efter taxi – unnar mig det somliga morgnar eftersom jag varken har bil eller körkort. Ute i trappan kom jag på att jag inte hade gett katterna deras vanliga morgondos av torrisar, utspridda här och där i lägenheten.

Jag återvände alltså in och började fördela torrfoderbitarna. Och glömde stänga dörren…

Och på två röda sekunder hann alltså Tasse smita ut. I vanliga fall hade det inte spelat någon roll, han och Simba är vana vid trapptassande. Men den här gången var det annorlunda, det kände jag direkt. Medan taxin stod och tickade rusade jag upp och ner i trapporna som en galning, med vilt bankande hjärta och hårt ansträngda lungor. Var fanns han? Inte i trapphuset, inte på gården. Hade vi förlorat honom?

Ut på gatan – var han överkörd? Taxin fick köra igen, taxichaffisen tog inte betalt, så snällt – och så in i trappan igen.

Då slog det mig: Vindsetaget, bara en trappa upp från oss, det hade jag ju inte kollat! Upp där – och då förstod jag. Vindsdörren stod nämligen vidöppen, vilket den aldrig gör annars. Någon hade tydligen lämnat den så, kanske någon som flyttar eller någon hantverkare.

In på vinden – ingen Tasse. Nu storgrät jag och var i fullständig panik.

Då såg jag stegen. Och luckan. Den ledde upp till bjälklaget under taket. Uppför stegen – och där satt han! På bjälken närmast stegen. Jag haffade honom i ett ganska omilt grepp och började klättra nerför stegen. Halvvägs ner tappar jag taget om både stege och katt och dråsar i golvet med en duns. Tasse i väg, men tack och lov ut från vinden, nerför trappan och in i lägenheten.

Med darrande händer stängde jag dörren och började dela ut tröst-Temptations till min ovanligt dämpade lille kattkille. Herregud, så glad jag var!

Till slut var jag tvungen att kraftigt försenad ge mig i väg till jobbet. Ni kan gissa i vilket skick jag var när jag kom hit… Och här sitter jag nu, fortfarande darrig efter morgonens äventyr och med vaga ryggsmärtor efter fallet från stegen.

Men BÅDE Tasse och Simba väntar på mig därhemma, och det är det enda som betyder något just nu!

LÄS OCKSÅ

(188)
(0)

31 kommentarer

Annons

Senaste från Allas

Laddar