I flera dagar kändes livet turbulent. Viktiga prylar drabbades av oförklarlig lättja och slutade fungera. Uppbrottsstämning rådde.

Men så i förrgår lossnade det! I alla fall för mig. För då klev mormor plötsligt in genom dörren, packade en väska med burkmat och mitt favoritörngott, öppnade gallret till min bur och föste försiktigt in mig i den.
Vad är det för kul med att bli inföst i en bur undrar ni. Jam, när det betyder att man ska åka på semester och bo på lyxhotell så är det inte så dumt 

Så nu är jag alltså lyckligen incheckad på Hotell Mormor, där jag som vanligt njuter av balkongvistelser, god mat och kärleksfull ompyssling.

Smögenbryggan är tacksam att posera vid

Men matte då, undrar ni förstås nu. Överger du bara henne i en balkonglös lägenhet med en dator som inte fungerar? Och utan god mat – vi vet ju alla att mattes kulinariska kunskaper är begränsade 

Inte alls! Idag, onsdag, ger sig matte och särbon ut på vägarna. Och när särbon har rattat bilen alla de 42 milen mellan Malmö och Hunnebostrand, ska de ha några härliga dagar bland klipporna. Och god mat behöver de INTE lida brist på! Skulle särbon mot förmodan tappa inspirationen kan de köpa kräftor hos Roy och Britt. Eller rentav gå på restaurang.

Kim och matte på balkongen i Hunnebostrand. Oh, sommar…

Men datorn då? Sover den fortfarande sin Törnrosasömn? Jam, tyvärr vägrar den fortfarande vakna. Men på vägen till Hunnebo lämnar matte in den hos datorvettisen. Och kan sömnsjukan inte botas så köper hon en ny 

Nu tar vi ledigt från bloggen några dagar. Vi ses igen nästa vecka! Önskar er alla en underbar helg med mycket mys, gos och god mat

Gorys, 11 år, huskatt

Jag är en stor katt! Min matte fick mig av ett par flickor som hade matat mig en vinter. För några år sedan kom vi till landet, där vi får vara ute och springa och klättra i träd. En och annan sork kan även tas, till och med av mig… Jag har även blivit pappa, bland andra till Fingal. Nu är jag kastrerad. Jag mår bra och kan även leka och busa med de andra.

Fingal, 9 år, huskatt

Jag är son till Gorys. Jag var planerad och föddes hemma hos min matte en dag i mars. Matte tänkte sälja mig, men jag jamade ifrån. Sprang och gömde mig när folk kom för att titta på mig och en gång fräste jag till ordentligt, för att hon skulle fatta. Jag fick stanna och är en lycklig katt som älskar min familj.

Slampen, 13 år, huskatt, hane

Jag hade redan varit hos en familj trots att jag bara var 8-9 veckor när jag kom till matte. Mattes Maja blev min fostermor som fostrade mig. När jag sedan växte till mig, fick vi ungar tillsammans. Jag har varit med och tagit ansvar för dem, fostrat och lekt med dem. Sedan kastrerades både hon och jag. Men vi har även fått bli morföräldrar. Nu är Maja borta, men barn och barnbarn finns kvar. Tyvärr har jag en tandsjukdom som heter FORL, men jag äter och mår gott och gillar att spinnande ligga i mattes knä.

Sotamurra, 6-7 år, huskatt

Jag är en hjärtekatt! En veterinär hörde blåsljud och vid ultraljud konstaterades förmak- och kammarseptumdefekt. Men jag kommer att leva lika länge som andra katter, fast jag orkar mindre. Livet är dock gott att leva! Men jag har temperament… Uppskattar INTE att bli borstad. Jag kan själv sköta min päls, tack! Jag har ett härligt liv på landet med min stora familj. 

Joy, 8 år, huskatt

Även jag är en planerad katt, som föddes en augustidag tillsammans med mina syskon av mamma Sessan. På bilden sitter jag på en favoritplats och väntar på något byte. Ibland kommer jag hem med en levande skogsödla i munnen, då tar matte den och släpper ut den igen! Så var det jobbet ogjort, men jag har i alla fall fått beröm….

Queen, 8 år, huskatt, hona

Jag är syster till Joy. Men det där med jakt är inte mycket för mig. Jag gillar att påkalla uppmärksamhet med mitt jamande. Mitt namn fick jag för att jag är förstfödd. En dotter till en Sessan måste få heta Queen! Jag njuter av livet. Om jag har mina vänner, en mage att ligga på, kärlek och mat – då är jag en nöjd katt!

Sessan, 11 år, huskatt

Jag är mamma till Queen och Joy, och dotter till Slampen. Jag blev kvar hos matte och fick även jag se andra katter få ungar. En dag spände jag ögonen i matte och hon förstod… Ja, jag fick min kull innan jag kastrerades och hur fina några av dem blev, kan ni själva se! Jag är liksom Queen inte så jaktintresserad, men trivs ute.

Meg, 9 år, huskatt

Strax före jul 2003 lämnade jag ett liv på landet för staden. Hemmet jag kom till var där jag bor än idag. Idag bor jag med matte och kattkompisar på landet igen. Varje sommar gör jag min matte orolig, eftersom jag tar semester från resten av gänget. I somras blev jag till och med polisanmäld… Matte fick beröm av polisen för att hon hade både bild på mig och att jag var chippad. Jag älskar min matte och följer ofta med på promenader.

Grabben, ca 15 år, huskatt

2001 kom jag till matte. Jag var då en väldigt nervös katt. Nu har jag nu glömt bort det hemska som hade hänt mig och är en lycklig katt. Jag älskar att bli borstad. Känner på mig när matte tar fram kardan, och då kommer jag som ett skott. Men när jag behöver medicin, som just nu, på grund av att ett par tänder behövde dras ut, då är jag borta med vinden… Jag är en lugn harmonisk katt, som trivs bland mina vänner.

Tack för att ni vill vara vänner med Frasse, vilket härligt gäng ni är!

Bli vän med Frasse – klicka på länken eller på den lilla rutan här intill! Eller skicka ett mail till gunilla.hedenby@allas.aller.se!

Vi tar det sorgliga först:
Alla som har haft en krånglande dator vet vilka känslor av frustration – jam rentav desperation, som detta kan alstra. Jam, inte hos oss katter, vi kan ju som bekant konsten att ta det mesta med filosofiskt lugn – så länge det inte handlar om uteblivna middagar, förstås!

Men i alla fall, vår dator vägrar gå igång. Som vi berättade i fredags vill den bara sova hela tiden – precis som sina ägare  Därför har vi inte kunnat umgås med er på hela helgen, vare sig här på bloggen eller på Facebook .

Nu tassar vi raskt över till den glada helgdelen:
I början var matte såklart rasande – när hon inte slet sitt hår i förtvivlan. Men så i går morse tittade hon på mig och sa bestämt:
- Jag följer ditt goda exempel. Strunt i datorn, nu ska vi mysa!

Jag trodde såklart att hon menade hemmaslappande och tassade genast iväg mot sängen. Men innan jag visste jamet av kom mormor in genom dörren, buren togs fram och så tog vi hissen ner på gården….

Som framgår av bilderna var jag ömsom medgörlig, ömsom jamarmotsträvig. Trädklättring är rätt trevligt, tycker jag. Men till slut tröttnade jag på att balansera – det bor nog en kattrobat i mig - och tassade in i buren, där jag hade det riktigt mysigt medan matte och mormor rensade rabatten. Måste erkänna att jag blev förvånad när matte plötsligt beväpnade sig med trädgårdshandskar och spade och gick till angrepp mot ogräset. Datorkrånglandet måste ha påverkat henne mycket mer än jag kunde ana

Sedan var det som vanligt jamarskönt att komma upp till sin välförtjänta middag och flera timmar sängslappande med matte 

Nu ska vi lämna in datorn, håll tassarna att den piggnar till igen

Och nyheten är –  en husdjurssida! Visst är det en betydelsefull händelse, särskilt för publiken på denna blogg

Högsta husdjursansvariga är min kollega Louise Arnshed, i vanliga fall Allas ansikte utåt på Läsarservice. Som matte till Frasses vän, katten Tösen och slädhundarna Kiela och Blake, och dessutom hängiven ryttarinna, är Louise som ni förstår synnerligen lämpad för denna uppgift.

Kiela och Blake myser i soffan. Kiela till vänster.

Varje söndag skriver alltså Louise om – ja exakt vad, Louise?

- Allt som rör husdjur! Kul saker, viktiga saker, intressanta saker. Prylar, leksaker, info om hälsa, ny forskning… Nu senast skrev jag om Agrias nya hund- och kattförsäkring. Och i det första inslaget visade jag en ny typ av kattlåda, med specialfinesser.

Som ni förstår är detta en betydligt tyngre sida än Frasses och min blogg, där vi ju inte drar oss för att ta upp de mest triviala vardagshändelser  Den nya husdjurssidan är BÅDE underhållande och seriös! Gå in den genom att klicka på husdjursrutan på Allas, eller genom att klicka på länken i vår lista.

Hemma i lägenheten i Trelleborg bor förutom Louise och hennes sambo Robin, alltså även de charmiga slädhundarna (siberian husky) Kiela och Blake och katten Tösen, en verklig skönhet, som står sig väl i vardagskampen med sina gigantiska kompisar.

Och det gör Louise med
- Man måste vara en god ledare när man har två stora hundar. De vet att det är jag som bestämmer, säger Louise.

Louise har alltid älskat djur, och då i synnerhet katter, hundar – och hästar.´
- Jag drömmer om att bli galopptränare…

Att göra en husdjurssida har också varit en dröm - och nu är den verklighet.
- Det är så himla kul att göra den. Hoppas alla som läser den gillar den lika mycket som jag!

Läs mer om Louise och hennes djur i mitt reportage om henne i Allas nummer 26! Och missa inte nästa husdjursinlägg på söndag!

Ha en härlig, slapp helg, alla! Fast sov inte bort HELA dagarna, vem vet, kanske solen kanske tittar fram

Mystiska saker händer med vår hemdator. Kanske är den utbränd, för den bara faller i sömn hela tiden. Så fort man trycker på startknappen kommer skylten ”Going to sleep”.
Omgivningen menar att detta inte alls är konstigt och påstår att den helt enkelt har blivit inspirerad av matte och mig. Jag är böjd att hålla med men vi ska ändå kolla om det finns en annan förklaring till sömnigheten. Om vi orkar….zzzzzz…

Har ni några tips, kära vänner?

1. Jag är ett varumärke!
Jag har fått en te-sort uppkallad efter mig! Eller, egentligen är det väl inte just jag, personligen, som stått modell för etikett-katten på Frasses blandning… Men ändå, det känns stort att mitt namn pryder en exklusiv te-sort. Vad jamar ni? Klart det är en extrafin sort, fattas bara!  Jag tackar vår blogg-granne på Håkanssons Hörna för tipset och tepåsen!

2. Party hos Skyggisfamiljen
I går var det många som tassade hem till Skyggisfamiljen, där katten Busan firade sin tvåårsdag med pompa och ståt, och bjöd på deliKATTesser som mjölkisar, temptisar, bilanxiar, räkost och kattmynta.

Jag tassade ihop en hyllningsdikt som uppsKATTades väldeliga av födelsedagsgrisen – förlåt –katten

Hipp hipp hurrjam
för vår födelsedagsdam!
Kära Busan
nu vi dig ska fira av bara tusan!

Tack, Skyggisfamiljen, för en fanTASStisk fest med massor av hållitass, ös och klös! Hoppas det är ok att vi lånade den fina bilden på Busan!

3. Sigge Svamphunds bok har kommit!
I förrgår låg den äntligen i lådan – min kompis Sigge Svamphunds debutbok! Med hjälp av matte Helena Andersson har Sigge tassat ihop Mitt liv som svamphund –  en roman som tar sitt avtass i Sigges tragiska barndom och sedan för oss fram till hans framgångsrika karriär som svampletarhund tillsammans med en kärleksfull matte. Beställ boken genom att skicka ett mail till siggesbok@skogsraets.se!

4. Vinn fina prylar!
Så har vi tävlat i vår bloggkompis Wikkis senaste Tasseri. Vi har svarat på en fråga och satt en summa pengar på Snuffefonden – ni vet väl att alla fattiga katter kan ansöka om pengar till vård och annat viktigt ur den? Tävla ni också och ta chansen att vinna fina prylar samtidigt som ni räcker en hjälpande tass till våra nödställda vänner!

Puh, nu får det räcka för idag – nu hägrar sängen och soffan 

Han föddes i en bil och är nu ensam herre i ett galet gäng – man inser att Måns har varit i hetluften och att han fortfarande har tassarna fulla…
Men är man en erfaren gentlekatt så vet man hur tjejerna ska tas

Helvita Sissi använder Lilly som huvudkudde.

Här är Måns brev till Frasse:

Hej Frasse!
Jag heter Måns och är en nio år gammal bondkatt. Min matte heter Kristina. Jag föddes på landet i en bil. Bor kvar på landet i Borgå i Finland, men eftersom vi bor vid en livligt trafikerad väg är jag innekatt. Var ensam katt i huset till för snart tre år sedan, då jag fick en flickkompis, Lilly.
Det var roligare än jag trodde att få en kompis… vi busar jämt!
Nu har jag fått en kompis till, då lillmattes katt Sissi tillfälligt flyttat hit. Hon är en raskatt, en turkisk van, fast sånt där förstår jag mej inte på
Sissi är lika galen som vi andra. Hon äter som en häst så jag får gå hungrig jämt, fast matte tycker att jag inte behöver så mycket mat. Men hur kan hon veta vad jag behöver?
Skickar några bilder på oss, man ser ju naturligtvis att jag är den stiliga svarta…
Lilly är brokig och Sissi vit.
Hälsningar från oss här i Finland!

Välkommen som Frasses vän, Måns! 

Bli vän med Frasse – klicka på länken eller på den lilla rutan här intill! Eller skicka ett mail till gunilla.hedenby@allas.aller.se!

Det har stormat en del kring sångerskan Carola Häggkvist, efter att hon bloggade om att hon förlängt dotterns hår. Men jag har inget att invända – det enda jag vill jama till Carola är: Håll tassarna borta från min päls!

Bara tanken att vi katter skulle klistra fast extra pälsstrån på oss själva eller våra barn är absurd. Under årens lopp har vi visserligen tvingats vänja oss vid våra människors oräkneliga infall och nycker. Men det innebär inte att vi tar efter deras konstiga vanor!

INGET får mig så rasande som när någon försöker kamma mig och frisera min päls. Jag betackar mig för mattes och mormors tafatta försök att leka pälsvårdare. Herrejam, jag är ju född till detta yrke, jag har putsat och friserat mig sedan jag var en liten kattunge!

Dessutom finns det ingen katt i världen som lider av utseendefixering. Själv tycker jag det är direkt tråkigt att spegla mig. Det är bara några korta sekunder, när jag tror att det är en annan katt som stirrar mot mig, som jag kan känna en liten stöt av intresse. Men när jag väl insett att det bara är jag, tassar jag snabbt därifrån.

Men en del tvåbeningar verkar närmast besatta av sitt utseende. Och är man en känd artist är kläder och hårstyling tydligen ännu viktigare. På en scen duger det inte med de gamla vanliga vardagstestarna, där måste varje hårstrå specialbehandlas.

Så det nog inte så konstigt att Carola sätter löshår på sin minitvåbening. Det ska böjas i tid… Och så länge minisen inte protesterar så har jag inget att jama om den saken Bara jag slipper!

Krya på dig, Max!

Våra tankar går till vår vän Max, ena halvan i det bloggande radarparet Max och Måns, som blev illa biten, förmodligen av en annan katt, när han var ute och patrullerade för några dagar sedan. Max måste nu ta det otäcka antibiotikatt och har tvingats hålla sig inomhus i flera dagar. Men nu har han börjat patrullera igen, hurrjam, så glada vi är för din skull, kompis! 

Och det stämmer att jag vid några tillfällen inte velat ta min vanliga hopprunda från sängbordet till byrån och vidare upp på Höga hyllan.

I krönikan vill matte göra detta till en åldersfråga. Jag skulle alltså ha slutat hoppa för att jag fyller tio år i sommar. Och eftersom matte inte heller hoppar längre är slutsatsen glasklar: Vi börjar bli gamla!

Efter denna insikt var matte otröstlig – tills hon kom på en lösning av detta komplicerade livsproblem… Ska inte avslöja för mycket här utan tassar raskt vidare till MITT bekymmer, som är betydligt större än eventuella ålderskrämpor!

Det var när jag satt utanför toadörren som matte yttrade de hemska orden:
- Det är inte åldern som fått dig att sluta hoppa. Det är lättja!

Och detta bara för att jag inte öppnade dörren med tassen utan väntade på att matte skulle hjälpa mig!
- Även en tioårig seniorkatt bör orka öppna en dörr. Och då kan du säkert hoppa upp på Höga hyllan också!

Vilken orättvis beskyllning! Jag var ju bara smart! Räknade ut att matte var på väg in på toan – jamarsmart! Insåg att jag kunde spara energi genom att vänta på att hon öppnade dörren – jamarsmart det också!

Men matte vägrade godta mina argument.
- Det där går jag inte på. Du är lat! Men vem är inte det? Vi fortsätter skylla på åldern, Frasse… Nu lägger vi oss och myser och struntar i hur gamla och lata vi är!

Gissa vem som genast vände på tassen och tog sikte på sängen…? Åldern har ingen betydelse, så länge man är smart – och lagom lat…

Till sist: En liten filmsnutt med en kille som liksom jag gillar att softa

www.youtube.com/watch?v=n1Xl4ITbLRQ

Ha en härligt lättjefull helg, alla!

Han är stor och svart som natten. Ger sig i väg på egen tass, ingen vet vart… Elis är killen med koll, han vet vad han vill – och hur han får det som han vill

Här är Elis brev till Frasse:

Hej Frasse!
Jag är en stor svart kastrerad hankatt på fyra år som kan vara riktigt gosig om jag vill, men jag kan även vara lite bestämd av mig och då fräser jag åt det som inte passar. Varje kväll ska jag gosa lite med min matte Lena, och så har jag min turkosa handduk som jag snuttar lite på innan jag somnar skönt för natten.
Jag brukar vara ute på upptäcktsfärd ibland, och då är jag borta ett par dagar. Var jag är då, är min egen hemlis…
Hälsningar Elis

Välkommen som Frasses vän, Elis!

Bli vän med Frasse – klicka på länken eller på den lilla rutan här intill! Eller skicka ett mail till gunilla.hedenby@allas.aller.se!