Här är Felix brev till Frasse:

Hej Frasse!
Jag är en jättesnäll äldre gosse i mina bästa år, hela 16 år har jag hunnit fylla. Min matte adopterade mig för 15 år sedan från Kattjouren. Jag hade blivit utkastad på gatan och blev räddad. Sen fick jag flytta hem till min nya familj.
Trots min ålder så är jag pigg, jag tycker det är roligt att leka och sitta och filosofera. Idag har jag fem andra kattvänner hemma, alla katter är hittekatter. Vi är en mysig liten familj och jag tycker om mina kattvänner här hemma.
Bäst av allt är att somna på mattes arm, det har jag gjort varje kväll i 15 år nu, mattes arm är min
Hälsningar Felix

Välkommen som Frasses vän, Felix!

OBS! Kattjouren har både en hemsida och en facebooksida, där ni kan gilla dem

Bli vän med Frasse – klicka på länken eller på den lilla rutan här intill! Eller skicka ett mail till gunilla.hedenby@allas.aller.se!

Hej Frasse!
Jag är en mycket snäll katt.Tystlåten och lydig, och med mig får du krama och kela så mycket du vill. Jag tycker om det. Jag är fem år gammal. Min matte heter Nathalie.
Hälsningar Maja Mirabella

Välkommen som Frasses vän, Maja Mirabella!

Bli vän med Frasse – klicka på länken eller på den lilla rutan här intill! Eller skicka ett mail till gunilla.hedenby@allas.aller.se!

Det gäller att inte verka för angelägen…

Detta jamar jag om för husse varje gång han kommer. Som ni förstår är det inte alls tillräckligt ofta. Och jag håller på min värdighet. Så länge han inte rättar in sig i ledet och ser till att hälsa på sin gamla katt och gamla matte – vi är alltid VÄLDIGT gamla och sorgsna när vi tar upp detta med husse  så tänker minsann inte jag hoppa runt och svansdansa för honom så fort han sätter foten innanför vår dörr!

Ibland leker vi arga leken

Så jag låter honom i nåder ta upp mig och tittar lite lagom avmätt bort från honom när han vill mysa. Inget fjäskande här inte!

Men i hemlighet njuter jag för fulla muggar. Och förargligt nog kan jag aldrig låta bli att börja spinna. Varje gång tänker jag: ”nu ska jag bara ligga tyst och sorgsen, lite hemlighetsfull, så att han undrar vad som står på”. Och varje gång börjar jag spinna så fort han tar upp mig. Det är som förgjort!

Kolla hur jag strategiskt vänder bort huvudet så att inte husse ska tro att jag är alltför lättfångad…

Matte har liknande problem. Varje gång husse kommer tänker hon ”Nu ska jag INTE säga något om att det är så synd att vi ses så sällan”.

- Och på sätt och vis klarar jag det, suckar hon. Jag säger ”jag förstår att det är många som drar i dig när du är i stan, så stressa inte för att hinna med oss”. Men det blir ju samma underliggande budskap ändå… Det är som om jag vore programmerad!

Och kanske hon är det. Kanske alla mödrar har fötts med oförmågan att sluta längta. Och sakna. Och kanske så starka känslor helt enkelt måste få utlopp. Och kanske gäller det även fäder. Och katter. Och alla andra som älskar en annan människa. Eller katt. Eller skällis. Eller… jam, vem som helst!

Det brukar sluta med att matte skrattar åt sig själv och säger till husse att inte bry sig om henne. För huvudsaken är att han har det bra på sin skola i Furuboda. Och i sin lägenhet med flickvännen Tina.

Själv skrattar jag kanske inte. Men jag brukar förlåta husse till slut, för jag vet att han kommer så ofta han kan. Men jag visar det inte alltför tydligt. Lite pli måste man ha på sina tvåbeningar, hur mycket man än håller av dem!

TACK för ett fantastiskt, ösigt och klösigt party Pelle!
Har missat att tacka vår käre vän Pelle för det fantastiska kalaset han bjöd på för några dagar sedan. Får skylla på att matte blev krasslig och stannade hemma från jobbet ett par dagar. Men nu jamar jag TACK, käre Pelle, vilken jamarkul fest det blev!

Dui och Deco skänker sitt klösträd till Södertälje katthem
Våra vänner Dui och Deco vann ett jamarfint klösträd i Wikkis senaste Tasseritävling. Men i stället för att själva klättra och klösa för fulla tassar väljer de att skänka klösträdet till Södertälje katthem. Det är katterna hela dagen det, hurrjam för Dui och Deco!

Ha en underbar helg alla!

Här är Lisas brev till Frasse:

Hej Frasse !
Jag har tjatat länge på matte att jag vill bli vän med dig, men hon gillar inte precis att sitta vid datorn när hon inte jobbar… Eller vara på Facebook  Fast er blogg läser hon ganska flitigt.
Nu ska jag berätta lite om mig själv:
Jag är en riktig marskatt på nio år. För det mesta tar jag det lugnt, men ibland drabbas jag av plötsligt kattfnatt och far runt som en vilde och jagar mina leksaksmöss.
Jag är snäll för det mesta, men jag gillar inte att få klorna klippta, då säger jag ifrån med fräs och morr. Långa klor är snyggast!
Min favoriträtt är makrill i tomatsås, speciellt såsen är god så den äter jag alltid upp först.
Dagarna ägnar jag helst åt mys i olika former. På vintern trivs jag bäst på en marmorskiva ovanpå elementet i vardagsrummet. Där blir det jättevarmt, men jag ligger där gärna i flera timmar och steker mig och grillar svansen lite extra, instucken i elementet!! Men mattes säng eller knä går också bra att mysa i.
Jamiga hälsningar Lisa

Välkommen som Frasses vän, Lisa!

Bli vän med Frasse – klicka på länken eller på den lilla rutan här intill! Eller skicka ett mail till gunilla.hedenby@allas.aller.se!

Vad säger du matte? Heter det Eurovision SONG Contest? En massa tvåbeningar som skränar? Suckjam, aldrig blir det som man hoppats…

Vad är väl den där Eric Saade mot en stilig katt i en säng? Jag tror att en SÄNG Contest hade fått många fler tittare. Eller vad jamar ni, alla fyrbenta bloggvänner?

Vilken bäddplats främjar sömnens intassande bäst?  Vilken kattong/ korg är mest optimalt utformad för en kattkropp?

Sängen ger helt klart den största flexibiliteten. Valmöjligheter vad gäller sovställning är ju så viktigt. Å andra sidan är det skönt med små trånga kattonger och korgar, det känns så tryggt och ombonat…

Mjau, inte lätt att utse en vinnare här inte!

Men om vi tassar tillbaka till den översta bilden… Det blir nog ändå en tvåbening som vinner…  Husses famn i kombination med en säng hamnar överst på prispallen i min SÄNG Contest!

Ha en mysig, gosig helg alla! Och passa på att sova ut!

Tassnot: Jag lovar att hålla tassarna för Eric Saade i finalen ändå

httpv://www.youtube.com/watch?v=Nfx0OMM2u0A

Teckning: Hans Lindström

Helgens stora myskväll är helig hos oss. Förberedelserna är minutiösa. Man ordnar kuddar och täcken. Kollar att Frasse är på plats i kattongen. Checkar att fjärrisar, mobil, vanlig telefon och tv-guide finns på armlängds avstånd på soffbordet. Toppar upp det hela med en kopp te och några Marabou chokladkakor.

Så låter man sig uppslukas av soffans mjuka famn. Lägger kuddarna i perfekt vinkel och intar optimal tv-tittarställning. Åh, denna belöning efter veckans slit, denna underbara sinnesfrid och totala likgiltighet för världen utanför!
Till sist greppar man fjärrisen. Myskvällen kan börja!
Eller rättare sagt sluta…

För här kommer problemet, det som den sanslöst skicklige tecknaren Hans Lindström så inkännande förmedlar i bilden ovan.

Vi somnar! Både matte och katt inträder i Nirvana.
Frasse missar Lyxfällan – han gillar klirret i vinjetten – och jag missar Ett fall för Frost, den ettrige kommissarien som alltid bråkar med sin byråkratiske chef Mullett.
Och förvisso älskar jag sömnen lika högt som myset. Men jag vill ha båda!

Att Frasse slocknar är bara logiskt. Alla vet att katter inte kan sitta stilla i mer än fem sekunder förrän de börjar klippa med ögonen. Men människor brukar ha mer uthållighet än så.
Min teori är att Frasses och mitt långa samboskap har lett till att vi assimilerat varandras personligheter. Frasse kollar på tv, jag kan inte vara stilla utan att ögonlocken fälls ihop.

Jag kämpar för att återövra myset men känner inget som helst stöd från Frasse. Så fort jag tar upp ämnet börjar han klippa med ögonlocken…. 

Ha en underbar myskväll alla!

Tassnot: Lindströms teckning hänger inramad på en hedersplats vid vår andra favoritmysplats: sängen  

Till sist: Ett helt underbart bevis på att katter inte kan sitta stilla utan att somna 

httpv://www.youtube.com/watch?v=PUjVWgBSViw&feature=related

Själv gillar jag att sova på den där metallgrunkan ibland. Särskilt när den blir varm, när matte tittar på alla inspelade favoritprogram på raken. Och det gör hon ofta…
– Frasse, den här apparaten är magisk, säger hon allvarligt medan hon trycker på fjärrisknapparna. Se här – jag börjar spela in Idol klockan åtta. Sedan väntar jag en halvtimme innan jag börjar titta. Och vips, så kan jag bara spola förbi all reklam!

Inte för att jag begriper allt matte säger men jag försöker ändå le och vifta med morrhåren eftersom hon riktigt lyser av lycka. Man vill ju inte vara den som MISSunnar henne glädjen.
Dessutom har hon hängt upp en cool bild av en katt ovanför dvd:n och det är ju värt ett uppmuntringskurr. Tydligen är det en känd snubbe som gjort den, Andy Warhol heter han visst. Fattar inte varför han gjort kattens ögon blå, men man har ju hört att konstnärer gör lite som de vill…

Så i kväll bänkar vi oss som vanligt, matte i soffan, jag på dvd:n. Och så tittar vi på Idol med en halvtimmes fördröjning.
– Efter Idol blir det Lynley En av de bästa deckare jag sett! Böckerna är också kanon. Och stilig är han dessutom, säger matte saligt.
Och jag viftar glatt med morrhåren medan jag elegant hoppar ner från dvd:n och makar mig till rätta i min kartong. Pappkartonger är ändå ett strå vassare än metallådor!

PS: Den här katten har verkligen hittat soffstilen framför tv:n. Jag tippar att husse och matte varit väldigt bra förebilder

httpv://www.youtube.com/watch?v=UxNCpsIFLho&feature=related

Hon är katten med koll på trenderna, med vittring på det allra senaste. Särskilt inom tv-spelsområdet. Möt Maja, en modern katt mitt i händelsernas centrum!

Fast egentligen är det husse Olas förtjänst att Maja hänger med i utvecklingen. Han älskar nämligen att spela tv-spel och eftersom Maja älskar att ligga i husses knä när han gör det får hon spelandet på köpet
Säkert är det till stor hjälp för husse. Vad kan vara mer lugnande för spelnerverna än en spinnande katt?

Maja är tre år gammal. Förutom att mysa med husse gillar hon att vara med sin bästa kompis, familjens hund Timon.

Här är Majas brev till Frasse:

Hej Frasse!
Är en söt liten katttjej som gillar att ligga och sola under husses arbetslampa. Min bästa kompis är Timon, familjens vovve, han får en liten puff-puss av mej ibland
Tycker också mycket om att ligga i knät när husse spelar tv-spel.
Hälsningar Maja

Välkommen som Frasses vän Maja! Frasse hälsar att han delar ditt intresse för arbetsbord med tillhörande ”värmelampor”. Och du, om husse har en dvd-spelare rekommenderar han starkt att du använder den som sovplats – se nästa inlägg

Bli vän med Frasse – klicka på länken eller på den lilla rutan här intill!

Fotot av Frasses nye vän ger en vision av Den tänkande katten. Filosofen. Grubblaren.
Men förmodligen har Duncan viktigare saker i sitt huvud än världsproblemen. En inte alltför vild gissning är att han funderar på vad han ska äta till middag. Eller om han ska hoppa upp i mattes famn –  mys och gos är förutom mat Duncans största intressen.

Denne stilige herre är fem år gammal och bor i Limmared i Västergötland tillsammans med sin syster (som också vill bli Frasses vän hoppas vi!) och resten av familjen Grönberg. Matte heter Susanne.

Duncan är en maine coon-katt, en amerikansk ras som funnits sedan mitten av 1800-talet, läser jag på sajten maincoon-katten.se.

Här är mer intressant information från maincoon-katten.se:

”Rasens namn har tillkommit på ett speciellt sätt. Befolkningen i Maine trodde på den tiden att deras långhåriga katter med randiga, välpälsade svansar var resultatet av parning mellan katt och tvättbjörn. På engelska heter tvättbjörn racoon, varför man kallade dessa katter maine coon.”

Välkommen som Frasses vän Duncan! Frasse hälsar att han är lite avis på din fina päls

Bli vän med Frasse – klicka på länken eller på den lilla rutan här intill!

Slapp, slö, försoffad – och alldeles underbar! Så fort Frasse tassade över vår tröskel visste vi att han var den rätte. Visst är det märkligt att av alla miljoner katter i världen blev det just Frasse, den sötaste, finaste, snällaste av dem alla som kom till oss!
Detta faktum upphör aldrig att förvåna husse och matte och vi påminner varandra ofta om det än idag.

Som ni ser visade Frasse tidigt prov på sin exceptionella talang för fullständig avkoppling. Det måste vara något medfött, den där känslan för harmoni, den fantastiska förmågan att ständigt hitta nya platser att mysa på…

Trots att Frasse kom från ett liv i det fria fann han sig genast tillrätta i vår lägenhet. På nätterna sov han i mattes säng – när han inte fick för sig att gå på jakt efter studsbollar och leksaksmöss i mörkret förstås! Visst är det lite som att ha en baby i huset med vaknätter och allt när en liten kattunge flyttar in!

Men mellan energiutbrotten utvecklade han sin fantastiska slapparförmåga. Som ni säkert har förstått är jag också något av en expert inom detta område, så under årens lopp har Frasse och matte inspirerat varandra och ständigt fört konsten att koppla av till nya, oanade höjder!

Mer om Frasses barn- och ungdom framöver!