Vi ber om ursäkt för att du fått vänta så länge, Simba!

Simba med bästisten Moffe.

Här är Simbas brev till Frasse:

Hej Frasse!
Jag är en mycket trevlig kisse även om min matte Biggan kallar mig för hustyrann på sin blogg Livsglädje, och min bästis Moffe Hund kallar mig för Ulltussen på sin men jag vet att dom ääääääääälskar mig båda två. Ingen som träffar mig kan undgå att ääääälska mig. Själv gillar jag mest att äta mat och busa med dom jag bor ihop med. Jag har ännu inte fått vara utomhus för min matte säger att jag ska kasse…..kate…….kastreras först så slipper jag besvär sen med att knata runti bygden och lämna återbud! Inte för att jag vet vad hon pratar om men det gör väl hon antar jag efterson hon heter Matte.
Hälsningar Simba

Välkommen som Frasses vän, Simba!

Bli vän med Frasse – klicka på länken eller på den lilla rutan här intill! Eller skicka ett mail till gunilla.hedenby@allas.aller.se!

En feminin kattdam som skrämmer slag på grannarna - möt Mira, som gärna jagar upp sin gäster i träden!

Här är Miras brev till Frasse:

Hej Frasse!
Jag är en väldigt feminin stor liten katt som bor tillsammans med min matte Christina (som jobbar på Allas systertidning Hemmets Veckotidning) och husse Isaac. Matte säger att jag ser ut som en liten kattdam! Det feminina draget som jag har är att jag bär mina leksaksmöss så försiktigt fram till matskålen och matar dom.

Jag är en innekatt som går ut i koppel och skrämmer slag på alla som vågar sig in i vår trädgård. Jag brukar jaga upp dom i grannens björk där de inte vågar sig ner sedan. Ibland får jag fnatt och rusar igenom alla tre våningarna. När jag varit ute eller ska gå ut så vässar jag alltid klorna på klöspelaren. När jag är nybadad liknar jag en liten råtta, säger matte, för egentligen är jag väldigt liten men jag har mycket päls

Matte är allergisk men klarar min ras, konstigt nog med tanke på all päls. Mat äts med god aptit men springs av lika snabbt så stor är jag inte. Sibirier är egentligen en stora katter men husse och matte har nog fått det lilla exemplaret!
Hälsningar Mira

Välkommen som Frasses vän, Mira!

Bli vän med Frasse – klicka på länken eller på den lilla rutan här intill! Eller skicka ett mail till gunilla.hedenby@allas.aller.se!

Förra inlägget slutade med att Ninja var hos veterinären för att bli avlivad. Veterinären frågade om det var något annat fel på henne än att hon kissade utanför lådan ibland. Nej… sa människorna som ville avliva henne…

Här fortsätter Ninjas berättelse:

Veterinären frågade om han fick ringa till katthemmet och höra om de kunde ta hand om mig.
- Ja, ja, bara det går fort, sa mina människor.
Veterinären gick ut ur rummet och kom tillbaka efter en stund.
- Vi hade tur, de kan ordna en plats, så åk dit med henne, sa han.

När jag blivit inburen på katthemmet och såg mina människor gå ut genom dörren kände jag mig lugn för första gången på länge. Jag hoppas jag inte behöver träffa dem igen…

Övergiven igen
På katthemmet fanns snälla människor som inte tyckte att jag var i vägen hela tiden. Efter ett tag fick jag nya kompisar där också.
Efter några veckor fick jag åter ett nytt hem. Jag trodde jag skulle få stanna där hela mitt liv. Men efter några veckor kände jag att jag blev kissnödig väldigt fort, så fort att jag inte hann springa till lådan, utan kissade på golvet. Mina människor sa åt mig att sluta med de där dumheterna. Men jag hann inte till lådan fast jag försökte.
- Vi kan inte ha en katt som springer och skvätter, sa mina människor.

De ringde till katthemmet och sa att de fick ta tillbaka mig. Det var ju inte så roligt, men det kändes ändå bättre än när jag skulle avlivas.

Sjuk
Så var jag tillbaka på katthemmet igen. Jag fortsatte kissa i ett kör. Då sa en av de snälla tjejerna:
- Lilla vän, du har nog urinvägsinfektion.
Jag blev jätterädd. Tänkte att jag får nog inte vara kvar här heller nu och vart ska jag då ta vägen? Men på katthemmet sa de att det där ska vi ordna. Du ska få lite medicin så blir det nog bättre!

Jag fick medicin som inte alls smakade gott. Jag undrade om det var så de straffade katter där, istället för att avliva dem. Men då sa tjejerna:
- Här på katthemmet straffar vi aldrig katter. Vi vet att nästan alla katter haft tråkiga erfarenheter och det ni behöver är kärlek, lugn och ro.
Efter några dagar kissade jag helt normalt. Och en sak vill jag bara säga: på katthemmet har jag ALDRIG kissat utanför lådan, inte ens när jag kissade så där ofta!

Drömmer om ett eget hem
Nu har jag bott ganska länge på katthemmet. Jag drömmer om ett eget hem. Ett hem där jag är älskad för den jag är. Där man inte tycker att man ska avliva mig eller göra sig av med mig så fort jag gör fel. För det är klart att jag gör fel ibland – gör inte alla det?

Jag har också blivit bloggkatt under pseudonymen Kattson och fått många snälla och kloka bloggkompisar. Flera av dem är före detta katthemskatter, en del till och med från Södertälje Katthem. Ibland tycker jag det är orättvist att inte jag också fått ett eget hem, men då brukar hon som hjälper mig att blogga, Blogghjälpen, säga att vi väntar tills dina människor kommer. Förr eller senare gör de det. Så är det nog, för alla bloggkatter före mig här på katthemmet har fått egna, bra hem.

Om du känner nån som, eller om du själv vill ta hand om mig kan du väl kontakta Södertälje Katthem, via hemsidan eller på telefon 08-550 32 000, så kan de berätta mer om mig.

Ninja

Ninja är förste bloggkatt på Södertälje katthem, och bloggar varje dag under pseudonymen Kattson tillsammans med sin tvåbenta blogghjälp. Då och då gör de oss äran att gästblogga hos oss och det är vi så glada och tacksamma för!

Här berättar Ninja med egna jam om sitt dramatiska liv, som började med att hon brutalt togs ifrån sin mamma och sina syskon:

Ibland undrar jag om det är så att vi katter ska straffas. Åtminstone jag har ju haft det kämpigt i början av livet, trots att jag är en godmodig och snäll katt som bara vill ha ett bra hem där jag blir älskad. Är det för mycket begärt? Det finns ju så många människor. Nog borde det finnas tillräckligt många som bryr sig om en liten katt.

Jag ska ta min berättelse från början.

Togs ifrån min mamma
Jag föddes i en familj där jag bodde min första tid med mamma och mina syskon. En dag kom besökare till familjen. De tyckte vi kattungar var söta. Plötsligt lyfte de upp mig. Efter en stund ville jag tillbaka till mamma och mina syskon, men istället bars jag ut i en låda. Jag skrek och bad att få komma tillbaka till mamma, men ingen brydde sig om det. Senare har jag fått veta att jag var alldeles för liten för att skiljas från mamma och att jag dessutom borde fått sällskap i mitt nya hem.

Rädd och ensam
Så blev det inte. Jag var väldigt rädd och ledsen när jag inte fick vara hos mamma och kom till ett hem där jag inte kände nån. Det blev inte bättre av att jag fick vara ensam hemma hela dagarna. Jag började kissa lite överallt av nervositet och rädsla. Men då blev mina människor jättearga på mig.

Jag trodde de skulle förstå att jag gjorde det för att jag var ledsen och rädd, men de blev bara arga. När jag hade kissat flera gånger utanför lådan sa de till varandra att de som haft mig från början skulle få tillbaka mig. Jag blev jätteglad, då skulle jag ju få komma tillbaka till mamma och mina syskon! Men människorna som hade mamma och mina syskon ville inte alls ha tillbaka mig.

Skulle jag dö?
Jag hörde att mina nya människor sa till varandra att de i alla fall inte kunde ha mig kvar och inte hade de tid att leta efter nån annan som kunde ta hand om mig heller.

Så nästa dag ringde de och beställde tid för avlivning.

Jag förstod inte vad det betydde men fick onda aningar. Nästa dag sattes jag i min låda och så åkte vi iväg. Jag bars in i ett rum där det luktade andra katter och hundar. En människa som kallades veterinär öppnade lådan jag satt i. Jag tryckte mig så långt in i lådan jag kunde. Människan frågade vad det var för fel på mig eftersom jag skulle avlivas.
- Hon kissar överallt utom där hon ska. Det är det som är felet, sa mina människor.

Då sa veterinären:
- Det är ju bara en kattunge. Är det nåt annat fel på henne?
- Nej…

I nästa inlägg får ni veta hur det gick för Ninja…

Om du känner nån som, eller om du själv vill ta hand om Ninja kan du kontakta Södertälje Katthem, 08 550 32 000, så kan de berätta mer om denna fina och snälla katt.

Kira mår bättre nu.

Tack vare kampanjen för Kira och alla generösa gåvor från kattälskare runtom i landet, har nu Kira blivit opererad. Det var en stor och svår operation, där veterinärerna fick flytta flera organ för att den lilla kattungen skulle kunna andas.

Kiras historia är dramatisk. Detta var andra gången hon var nära att mista livet. Hon hittades i en snödriva av Angelica på Kattkommando Syd. Så här skriver hon om Kira:
En snäll familj hade bara några dagar tidigare anmält sig att hjälpa till som jourhem så jag fick snabbt komma till dem. De hade kattungar i min ålder att leka med. Det märktes snabbt att jag hade problem med ett av mina bakben som jag hasade o slängde med.

Det visade sig att Kiras organ inte låg som de skulle. En operation var nödvändig. Men den skulle kosta 15 000 kronor. Pengar som inte fanns…

Men hurra! Tack vare alla kattmänniskornas medkänsla och generositet blev Kira opererad till sist! Vi vet att bland många andra Sippo grävde djupt i sin plånbok, så snällt av dig, Sippo! Även Skyggisfamiljen har ställt upp och larmat om detta viktiga ärende. Och många, många fler!

Insamlingen till Kira pågår fortfarande Du kan sätta in pengar på Kattkommando Syds bankgiro BG 5444-8451 eller delta via Wikkis tävling Tasseriet 7. Alla pengar går oavkortat till Kira.

Eller köp ett eller flera Hittekattsband – Wikkis senaste, geniala uppfinning! Det fiffiga med Hittekattsbandet är att man samtidigt som man stöttar också visar att man gör det genom att bära bandet väl synligt som en inspiration till andra

Man kan också sätta in en slant – den kan vara hur liten som helst – på Snuffefonden, som instiftades till minne av Snuffe, och ständigt finns till tass för att hjälpa nödställda katter..

Kira mår efter omständigheterna bra nu. Vi håller tassar och tummar för att hon snart ska återhämta sig och få växa upp till en stor, ståtlig kattdam som kan sprida glädje till sina framtida människor i många år!

Gucci till vänster och syrran Coco Chanel till höger.

Så är det i dag, när vi presenterar två modemedvetna missar med namn som förpliktigar. Möt Gucci och Coco Chanel, ett bedårande perserpar som fått vänta alldeles för länge på att bli presenterade…

Coco Chanel ligger i korgen och Gucci väntar på sin tur att softa

Vi ber som vanligt om förlåtelse för dröjsmålet på våra bara knän– har du förresten knän Frasse? Måste kolla det…
På dessa bilder ser vi två underbart söta kattungeflickor, men eftersom det gått många månader sedan matte Eva skickade in dem, är de nu i stället två vackra perserdamer, säkerligen redo att tassa upp på kattwalken

Än en gång – hoppas vi blir förlåtna för dröjsmålet!

Här är Guccis och Coco Chanels brev till Frasse:

Hej Frasse!
Vi är två söta långhåriga, kortnosade perserflickor som gärna vill bli kompis med Frasse. Vi älskar att busa med varandra, brotta ner varandra, kraffsa på mattes sovrumsdörr tills hon går upp, sitta ute på balkongen, fånga flugor och bli kelade med!
På första och andra bilden i sängen är jag (Gucci) hon till vänster och syrran Coco Chanel till höger.
På tredje bilden ligger syrran i hängmattan och jag sitter brevid! Hon tar alltid hängmattan före mig. När vi var mindre fick båda plats, men inte nu längre. Matte och husse är snälla ibland och lyfter ner henne så jag får ligga där, men då blir syrran sur, men hon måste ju lära sig att dela med sig tycker jag, matte och husse!
Hälsningar Gucci och Coco Chanel

Välkomna som Frasses vänner Gucci och Coco Chanel!

Bli vän med Frasse – klicka på länken eller på den lilla rutan här intill! Eller skicka ett mail till gunilla.hedenby@allas.aller.se!

Hon finns alltid till tass i farans stund. Håller sina människor i kort koppel, hur skulle de annars klara sig i trafiken?
Så glada Skrållans tvåbeningar kan vara! En ansvarsfull familjemedlem som alltid är beredd att räcka en hjälpande tass, bättre kan man inte ha det

Här är Skrållans brev till Frasse:

Hej Frasse!
Jag är en pigg liten kattfröken på snart två år – på bilden är jag betydligt yngre - som alltid är pigg på något nytt. Tycker om att leka och busa! Går gärna på promenad med min matte Tea och mina andra människor. Då har jag sele och löpkoppel på så att de inte kommer bort – det händer ju så mycket hemskt i trafiken har jag hört dem säga…
Jag är kelig och tillgiven, vill vara där mina människor är.
Jag älskar kartonger, papperspåsar och silkespapper – har en egen myslåda fylld med härligt prazzlande silkespapper!
Hoppas nu att du vill prata med mig. Tycker det är roligt med nya vänner! Må så gott!
Tassar från Skrållan.”

Några av Skrållans fina halsband.

Välkommen som Frasses vän Skrållan, klart vi vill jama med dig!

Bli vän med Frasse – klicka på länken eller på den lilla rutan här intill! Eller skicka ett mail till gunilla.hedenby@allas.aller.se!

Brasse som liten kattunge.

Frasses nye vän Brasse är elva år och en blandning mellan helig birma och norsk skogskatt. Matte heter Marja.

Här är Brasses brev till Frasse – nu blev det rim och allt

Hej Frasse!
Jag är bara så helig  Tycker inte om vintern. Kallt och kyligt, brrr! Så jag hänger efter matte och sover mycket just nu.
Jag är en stor, stilig herre med ett stort och varmt hjärta! När min ”syster” Bianca gick bort för drygt ett år sedan klarade jag inte detta. Jag var alldeles förstörd. Så då skaffade matte en ny syrra från ett katthem. Hon är så fin och lekfull och heter Cicci.
Hälsningar Brasse

Brasse med sin syster Cicci.

Välkommen som Frasses vän, Brasse!

Bli vän med Frasse – klicka på länken eller på den lilla rutan här intill! Eller skicka ett mail till gunilla.hedenby@allas.aller.se!

Följaktligen älskar jag mattes nya lek Gömma torrisar i handduken. Matte är så stolt över sin uppfinning att hon håller på att spricka.
- Tänk att jag har hittat på en ny lek! Jag som levt ett rutinmässigt matte-liv med mys, kel och mat som huvudförströelser! Nu är det slut med att kasta runt möss och pappersbitar som du ändå bara struntar i! Nu har vi hittat din grej, Frasse!

Och jag måste ju jama med om att idén att få in både jaktmomentet och ätandet i ett handdukspaket är briljant. Det är jamarkul att leta reda på de små läckra torrisarna som döljer sig i handdukens veck. Man använder både tassar och nos när man söker och får på så vis lite lagom motion på köpet.
- Motion?? Visst, om du tycker det är ansträngande att flytta runt en handduk på golvet så… Men är man i dålig form ska man ju börja träna väldigt lugnt och försiktigt, säger matte och fnissar.

Alltså, att hon bara har mage…! När såg man matte röra sig i onödan sist? När såg man henne packa träningsväskan och ge sig iväg till gymmet??

- Du har rätt, Frasse. Vi är lika goda soffsoftare båda två, säger matte och lägger in en ny omgång torrisar i handduken.
Jakten kan börja! Hurrjam, så roligt – och gott! – detta är!

Till sist – ännu en liten film om en talande katt som vi fått tips om av vår gamla, kära bloggkompis Moye. En kattmamma som försöker lära sin lilla unge klättra upp ur en låda. Tack för det söta klippet, Moye!

http://www.youtube.com/watch?v=fd5S_wpOCNE

På söndag presenteras vinnare nummer två i min julklappstävling Den pågår ända fram till jul så ni kan lugnt fortsätta skicka in era fina bilder!

Och missa inte mattes Tjejsnack-krönika i veckans nummer av Allas!

Ha en jamarhärlig adventshelg, alla!

Körsången har legat nere precis som resten av det sociala livet. Man vill ju inte vara till besvär, inte ringa upp folk och bara klaga över hur dåligt man mår. Och det finns ju andra som har det mycket värre!

Men det finns en kompis som står ut med mig hur jag än mår. Som lugnt accepterar min trötthet och tilltagande försoffning. Han pratar inte så mycket, ger inga goda råd och ber mig inte ta mig i kragen. Han bara ligger där vid min sida och utstrålar hälsa, harmoni och – kärlek!

Denne man har funnits vid min sida i nio lyckliga år nu. Varje dag har han suttit och väntat innanför dörren när jag kommit från jobbet. Varje dag har han hållit mig sällskap vid middagen, framför tv:n och i sängen.

Han är stilig i sin gråvita, fläckfria kostym. Han lyckas med konststycket att vara söt fastän han är en mycket manlig man

Men framför allt är han hjärtesnäll. Sveklös. Den bästa, mest lojala vän man kan tänka sig.

Käre Frasse, inte nog med att du har gett din matte många härliga skratt. Du har också hjälpt henne i hennes livs svåraste stund, då du tassade in i hennes liv och fick henne att le när hon trodde att det aldrig mer skulle kunna ske.

Det sägs att katter kan sänka blodtrycket hos sina ägare. Klart de kan! Det är ju som att ständigt ha hälsan själv i sitt hem!

Jag mår bättre nu. Har sökt hjälp för värken, håll tummarna att det funkar. Men utan min pälsklädde kompis hade jag haft mycket längre väg att gå.

Käre vän, min jamiska är inte vad den borde vara, men kärlek är inte ord, det är handling. Och det visar du mig varje dag!

Önskar er alla en underbar, kärleksfull helg