Annons
Annons

En mystisk pryl och en bitter matte

Sist vi var ute tog matte med sig en mystisk grej ner på gården. Jag fattade absolut ingenting. Vad skulle hon med den där svarta, fula prylen till?

Katt i gräset med loppispryl
Hmjam, ingen doft, ingen smak…

Den gick inte äta och luktade varken spännande eller gott. Var hård som sten och alltså inte skön att luta huvudet mot heller.

Så varför tog hon den med sig?

Katt i gräset med loppisfynd
…och ganska ful är den också…

– Det är ett hålslag, Frasse, förklarade matte när hon såg min förbryllade min. Och jag har tagit med det för att fotografera det och visa våra bloggkompisar hur ett av mina två loppisfynd ser ut.

Varför det???

Det visade sig att matte skrivit en lite bitter Tjejsnackkrönika om hur avundsjuk hon är på alla som får sina pylar värderade till smärre förmögenheter i ett tv-program som heter Antikrundan.

Katt på gräsmatta med loppispryl
Nej matte, den här prylen ger jag inte mycket för – jag heller 🙂

Matte klagar över att hon inte har ärvt några dyrbarheter, och nämner också att det enda hon någonsin fyndat på en loppis är en gammal läskig locktång och så detta hålslag, som ingen människa, inte ens hon själv, vill använda.

– Men jag har ändå sparat hålslaget i alla år. Det tjänade mig faktiskt troget en lång tid. Tänk att det är över 25 år sedan jag köpte det nu… sa matte och såg vemodig ut.

– Det är inte värt något i pengar, men det har ett stort affektionsvärde – alltså, känslomässigt värde, förklarade matte.

Precis som jag då!

– Ja, det kan man säga, Frasse!

Sen struntade vi i hålslaget och koncenterade oss på mitt uteliv. Mer om mina framgångar där i kommande inlägg :D

LÄS OCKSÅ

(31)
(0)

18 kommentarer

Annons

Senaste från Allas

Laddar