Annons
Annons

Äntligen vågar katten Frasse kissa igen!

Vilken ångest jag hade i morse. Han hade ju druckit jättemycket hela kvällen i går. Nu måste det hända något. Nu måste Frasse gå på lådan…
Och det gjorde han!
Tänk att man kan bli så sanslöst glad över att se en katt kissa!

Katt på väg ut ur låda med tak

Frasses kissproblem har satt myror i huvudet på mig. Jag har lyssnat på veterinärerna, läst på nätet och försökt förstå vad som händer. Men allt har känts väldigt förvirrande. Varför vill eller kan han inte kissa?

Det var när en av veterinärerna frågade om Frasse hade varit utsatt för stress som jag plötsligt fick en idé.
Hon menade givetvis stress i hemmet.
– Nej, sa jag med Frasses nästan totalt händelselösa tillvaro i tankarna.
– För stress kan utlösa tillståndet, sa veterinären.

Och det var då det slog mig. Frasse har visst varit utsatt för stress den senaste tiden! Nämligen två traumatiska vistelser på Djursjukhuset. När vi var på återbesök i fredags var han i fin form och kissade bra. På lördagen fick han problem igen.

Kan det inte vara så att Frasse har blivit så rädd av sjukhusvistelserna att han har fått en hang up på kissandet?
När han kommer hem från sjukhuset är han som Hacke Hackspett i Disney-filmen på julafton. Dyker upp än här, än där, kan inte vara stilla, får ingen ro. Så fort han försöker fälla igen ögonlocken rycker han till och så är han på språng igen. Klart det måste påverka honom. Vad tror ni?

Första gången vi åkte ut med honom hade han grus i urinen och det hade blivit ett stopp. Ett tillstånd som vad jag förstår har med kön, ålder, kastrering och vällevnad att göra. Inte stress.

Efter det fick han förmodligen ont i urinröret, hade ju haft kateter som irriterar slemhinnorna. Och min teori är att detta plus det hemska paniktillstånd han hamnar i när han är på sjukhuset kanske har gjort att det har låst sig med kissandet.

Kattsvans tittar ut ur låda med tak

När jag kom på detta fattade jag ett beslut. Jag ska inte åka ut med honom på direkten när han börjar krångla med lådan. Naturligtvis ska jag inte vänta för länge, jag vet hur farligt det kan vara. Men inte genast åka iväg så fort han tvekar. Har pratat med en av veterinärerna om detta och fått ok.

Det var jättejobbigt i morse. Jag visste att han behövde kissa. Han gick till lådan och vände. Men jag väntade. Tanken på att på nytt utsätta honom för sjukhustraumat var olidlig. De ger honom medicin och dropp. Jag kan inte sätta dropp men jag kan lura i honom mer vatten, och det har jag gjort, mer om det i ett annat inlägg. Medicinen kan jag ge honom.

Så jag väntade. Till slut tog jag Frasse, satte honom i lådan, lutade mitt huvud mot hans och talade in i hans öra. ”Lille kise, det är inte farligt, halleda (ett skånskt uttryck  :-)), så fin du är” och så vidare.

Han lämnade lådan. Jag gick ut. Men efter en stund hörde jag det ljuvliga ljudet av krafsande. Väntade tills han kom ut, skyndade in – och halleluja! Han hade kissat!

Nu är jag på jobbet. Mormor tittar till Frasse under dagen. Han ligger mest i lådan som klösträdet kom i, känner sig tryggast där. Och så får det vara.

Min teori kan vara fel och jag är tacksam för alla synpunkter. Men vi håller ut ett tag till. Frasse slapp sjukhuset idag, håll tummar och tassar att han gör det i fortsättningen också!

Tassnot: Bilderna är tagna för en tid sedan – vill inte stressa Frasse med blixtrande vid lådan nu.

Än en gång – tack alla kära vänner för att ni finns där för oss!

LÄS OCKSÅ

(0)
(0)

38 kommentarer

Annons

Senaste från Allas

Laddar